Pioneers!

Igår var det dags för att skolans varsity football team Pioneers att spela hemmamatch! Hannah och hennes kompisar bjöd med mig dit och även till skoldansen som skulle hållas i idrottshallen efteråt.
Dagen började bra, jag kämpade mig för tredje dagen i rad upp kl. 5 och kom även idag med bussen i tid. Erkänns att du är imponerad mamma?
Hannah hade dagen till ära klätt upp sig i Sverigekläder och lärt sig säga "Jag skulle vilja ha ett dubbelrum" på svenska. Det tyckte jag var charmigt. Måste även berätta om dagens pep assembly! Varje gång Pioneers har hemma match så lägger skolan om schemat för att alla elever ska kunna komma till idrottshallen och peppa igång laget inför kvällens match. HAHA. Nej, jag skämtar inte. Det var galet, football spelarna samlades i mitten och sjöng skolans kampsång (det var ganska högt tryck i den hallen med ca 700 elever) och efter det framförde såklart skolans cheerleading lag några pepp danser. Jag var lyrisk över att få uppleva ett äkta high-school-musical moment.
Matchen var jämn, men Pioneers lyckades slutligen ta hem segern, yey! Dom har ny coach och för första gången går det riktigt bra för dom om jag fattade det hela rätt. Annars var det just like the movies, skillnad på publikantal i USA och Sverige när det gäller 17-åringars matcher kan jag ju tillägga. Skolbandet spelade kvällen lång, cheerleading tjejerna hejade på och jag kände mig lite overklig. Träffade även Naima (tjejen från Kenya) och Annika (tjejen från Tyskland) på matchen.
Efter matchen var det dags för årets första skoldans. Det var kul, man dansade och kände sig cool över att vara senior framför alla nervösa freshmens. Vi behöver ju inte låtsas om att jag är precis lika rookie som the freshmens är. Fast det var lite mellanstadiedisco varning över det hela, men jag hade kul!
Annika har även bytt till min P.E klass. Dagen till ära spelade vi ju självklart football på idrotten (american football kanske jag bör tillägga). Varken jag eller Annika har någonsin spelat, sett eller intresserat oss för det förut, så vi liknade mest två tjejiga marsianer som virrade runt på planen utan en aning om vart vi skulle eller borde ta vägen. ah.
Kan ju sammanfatta min första vecka i skolan som över mina förväntningar och en mycket glad Amanda.

Kommentarer
Postat av: Annemo

Ja jag måste medge att jag är imponerad över att du kommer upp så tidigt och hinner med bussen. Vad gäller skolan; tänk att du nu lever lite som i filmernas värld! Blir det till att ta en plats i cheerleadinglaget nu?

Kramar från mamma!

2009-09-13 @ 22:04:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0