amandaioregon

Så vart det bara en månad kvar… Virrar runt och försöker hinna med allt jag vill göra innan jag lämnar. Blir mindre och mindre aktiv här, men det känns liksom dumt när jag ändå kommer hem snart. Plus att mitt svenska ordförråd börjar gå rejält utför känns det som. Matte och svenska kommer ju bli kul i höst… yeah.

Vad händer annars?

Kolla Sannes blogg, sannejansson.blogg.se. Rätt så exakt summering av vad jag känner just nu.

Känslorna springer hit och dit. Jag får panik över att lämna allt här, allt jag har byggt upp och kämpat för i ett år. Alla nya vänner jag lärt känna, alla aktiviteter jag upptäckt och alla platser som jag vill kunna se igen. Ett helt annat liv.

Och ändå går det inte en dag då jag inte tänker på er där hemma, då jag inte saknar lukten av kaffekarlstad, saknar att se ansikten som känner mig utan och innan, känslan av att få somna i min egen säng, mamma och pappas mat. Allt det där man tar för givet. Som SVENSK HUSMANS OST. Jag som inte ens gillar ost något vidare?

Det är nog dags för mig att komma hem igen. Men fyra veckor har jag fortfarande kvar! Och om en vecka kommer mamma, pappa, Erik och Ellen hit. Och sen är det dags för graduation. Jag kommer få ha på mig en riktig cap & gown (ni vet, platthatten med tofs) och "do the walk" med övriga seniors.

Även om det varit mycket ups and downs detta året ångrar jag inte en sekund att jag faktiskt gjorde det, åkte iväg och tog chansen.